Ett hjälplöst barn
värnlös och instängd i en vrå
Har blivit lärd att ärlighet varar längst
men hela världen ljuger bort sanningen så väl
utan ett ynka darr på sin tunga

Spröd som barken på furen i din trädgård
nertrampad som skorna du bara i fjol
Dom har sagt att snällhet det är bra
men hon får aldrig någon kärlek tillbaka
uttnyttjad av sitt goda hjärta

Inklämpt vita väggar, hon smakar besk förlust
Hon vill bita sig i tårna
Hon vill sluta tänka före hon talar
och slå tillbaka
för alla gånger hon tryckts ner
för alla gånger dom ljugit i hennes ansikte
ord dom sviker och hennes spröda isbarriär
brister i sina konturer

(jag försöker hålla henne inom mig)