inuti finns en tomhet
som kom när du lämnade min verklighet
du är delen som fattas
det det där skrikande tomma
den där delen jag inte vill röra

lika orörd som julklappen du aldrig fick
och lika sårande som sångerna du jämt sjöng på.
Och lika tomt som mina ord när jag försöker förklara

Minnena ligger i mitt arkiv och det är
lite lättare att stänga där nu
tiden har gjort lite av sin del
men allt finns kvar och jag är
för rädd för att komma nära

Men ibland känns det tryggt
jag har en vakande ängel
som existerar någonstans och gör gott

för mig finns inte döden
jag är rädd, jag känner sånn fruktan att jag ignorerar den
men den biter av en del av mitt liv
men inuti mig sitter vi vid den stora eken
vid sjöns mynning och pratar ut
det fanns vissa saker jag bara kunde säga till dig

du är med och påverkar varje
val, steg och känsla
efter dig försökte vi hålla om varandra
och torka alla tårar
men det blev för mycket för oss
tolvåringar

för, vad vore fisen klubben utan e?
Vad vore ett bråk utan dig som förgäves försöker få
alla att bli vänner?
Vad vore klassen utan en leende sjönsjungande ängel?

jag är inte religiös men det är
så mycket enklare
att säga
att gud tog sin bästa ängel tillbaka


jag hoppas himelen är sådär blå
och underbar den ser ut att vara



jag saknar dig min ängel