Den rädda s J älen gömmer sig mellan sten och vågor

dess feta lager är aktningsbart i skrattets värld

valspäck och tång roar de

Perversa sadister som hänger de i hennes sort på trådar!

visar upp missbildningen för världen

och de skrattar åt dess feta yttre

ingen ser ögonen svarta av rädslan,

skräcken för skrattet

hånskratten som sköljer över likt isiga vågor

Den rädda s J älen rymmer

väljer vågor och vassa klippornas

dödliga utgång framför håningen

De skrattar ännu åt henne, den feta vals J älen

en missbildning bland jordhärvornas perfektion

jag såg i henne endast samma önskan om liv

som jag en gång känt

just innan jag gav upp

jag följer min jämlike till vattnet där ser hon på mig

tacksam och trygg, hon vet

att jag är just som henne

ett skrattobjekt bland De Andra

sedan hoppar hon i vågorna

livet slår emot klippan och hon är borta

för alltid

för några sekunder funderar jag allvarligt

på att följa hennes väg

men sedan börjar jag gå därifrån

men

vänder mig om

......