Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En känsla man får när huset är tyst och ingen vaken, längtan efter någon smyger sig på som sömnen skriker att få njutas. Jag kommer...


I mitt land

Jag tror inte på dig längre

Dina ord är inte längre sanna
Inte noga att höras, lika förvridna som att vi skulle möjligen frukostera tillsammans ute i mitt land dit ingen vet vägen och se
Se hur solen bländar dig och mig
Finna nya stigar i en mystisk stig där det inte änns finns någon skog
För den försvann
Den försvann lika snabbt som vi kom att tänka på något vackert som att möjligen frukostera vid mitt bord och dricka te?

Jag tror inte på dig längre

Känslor försvinner inte så snabbt som de kommer, de har redan dött
Dött på mina röda läppar som förbrukade önskar att finnas till i ljuset från solen ute i mitt land dit ingen hittar vägen
Eller är det bara en undermedvetenhet som tränger bort det vi inte vill kännas vid, Freud sa så till mig \"det finns en sanning bakom allt\"
Svara
Svara
Svara att det är sant att det möjligen kanske skulle kunna gå att du och jag en morgon sitter vid mitt bord hos mig och dricker te




Fri vers av vitsippebarn
Läst 496 gånger
Publicerad 2006-10-07 23:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

vitsippebarn
vitsippebarn