orden viskas i min hjärnbalk
dom säger åt mig vad jag redan vet.

Jag rullar gafflen över den kritvita tallriken en gång till
men den tomma magsäcken
vill inte heller

äta


Meningen är att näring,
ska utsöndras
men vad ska jag med den till?
du dör säger dom
men vad gör det?

kväljningar från halsen
när gafflen tvångsmässigt
närmar sig min mun

händerna tänker rädda mig
det vet jag om

Jag ser min spegelbild
hur jag vänder och vrider
men ingen position
gör att ljuset faller så fint som på dom andra

vi kämpar emot ett ideal
som tynger så hårt
att jag som stark
också faller

hostar upp det yttersta
toastolen
ska svälja allt det andra
det där
kroppen behöver
låter dumt men är så självklart

jag gör vad som helst..

bara jag slippper se ut så

här