Grå huskroppar stadigt fastlåsta i sprucken asfalt
Lutar svagt åt väster, ut mot E4:an
Smutsprickiga fönser blickar stumt mot horisonten
Solkiga gardiner som halvslutna ögonlock
Den håglösa doften av falukorv och pulvermos lockar ingen hem
Maskrosorna som vissnat på gården vänder sig bort
En strykarkatt rotar hungrigt bland soporna
Lekplatsens trasiga gungor svänger stilla i vinden
En nedklottrad bänk som fort
Vallgraven rastlösa fötter sparkat upp är fylld av tomma ölburkar
Vem kan trivas i en stad där till och med husen längtar bort?
Här sitter framtidens barn och stirrar lika håglöst som hålögt
mot de nötta tårna på sina ärvda converse