om hur världen knullar oss alla del 2
storasyster&storebror
vi är utelämnade
mellan två intriger
vi skulle hållt varandras
slitna händer
och viskat ömma
fina saker till varandra
istället för att tränga in
oss i en varsin vrå
Jag minns vad dom sa
väggarna var tunna av cement
och himelen var tung av all dramatik
sju år och jag skulle inte höra sånt här
Jag var i behov av
två förbilder
två varma hjärtan
två öppna armar
Jag behövde er mamma och pappa
men ni fann bara tid till
att gräla
Storasyster&storebror
Jag såg er
men såg ni mig?
och mamma och pappa
såg ni
hur ni bröt mitt hjärta?
Jag var ett barn som inte skulle förstå
Jag blev instängd i mig
ensamvarg
stängde ute allt utom melankoli
men hur skulle jag någonsin kunna säga
hur skulle jag någonsin kunna tro
att kärleken finns kvar om jag blundar
när det inte funkade för er
mamma&pappa.
Arg och biten av rädslan
jag minns hur jag mot er
men vida ögon
att svälja taggtråden ni gav oss
och storebror&storasyster ni skulle vara starka
men ni föll lika hårt som jag
skriken i konflikterna
etsat in i min hjärnbalk
och nu pratar dom bara
time to time
mamma och pappa
som barn styckade ni mitt känsloliv
och ni la det i en frys jag aldrig finner
ni våldtog mina känslor
så jag inte kan säga något mer
jag tappar allt
storasyster och storebror
ni är bra och jag också
men hur hårt är det inte
att gå emellan vägarna
emellan
två föräldrar som inte älskar varandra
längre