Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mormor - det har varit sjutton år sedan nu och det är väldigt svårt just nu



Döttrar

 

Mormor

jag minns inte så mycket av dig

men jag känner dig i mig

och jag känner att vi är väldigt lika, du och jag

 

Dina tårar bär jag på, fortfarande

och dina skratt och leenden och din sång finns

i mina hemligheter

 

På något sätt har du berättat saker

för mig som jag inte ens kan sätta ord på

men jag känner din kärlek omhulda mig

och jag tror du känner min omhulda dig

 

Men mormor

du har lagt en börda på mig också

när du utan ord bad mig ta hand om din dotter

för du trodde att jag skulle vara starkare än du

förlåt -jag kan aldrig bära någon annan

om det innebär att offra mig själv och den jag är

 

Snälla mormor, säg till din dotter att

hon måste älska sig själv och mig med

men utan att vara rädd,

för alla döttrar måste finna

sin egen väg




Fri vers av volatile
Läst 267 gånger
Publicerad 2006-10-20 15:55



Bookmark and Share


  Christian_H
Gud den här var verkligen ett mästerverk. Så sorlig men ändå så glädjande på samma gång. Styckena om att du har henne i dig, att du kan känna hennes glädje och skratt i din kropp är bara för bra tänkt och skrivet. Du behandlar orden väl och levererar slutligen en dikt fullständigt i toppklass. Denna andas känsla och klass.
2006-10-24
  > Nästa text
< Föregående

volatile
volatile