Toner ifrån fjärran land ljuder i en sorgsam sång.
Vilseför och sätter i brand mina känslors gång.
Dränerar, lämnar min flodbädd hård och karg.
Förevigar mig med ärr utom like i själens märg.

Denna fjärran sång dock sprungen ur ljuvlig sällsamhet.
Söker sig djupt och för mina drömmar till förtret
Där ovisshetens förundran har lockat toner som aldrig förr.
Men där min önskan kvävs bakom ärlighetens dörr.

Hur tvetydlig denna fjärran sång är och må förbli
Trots jag aldrig kommer få gnola dess vackra melodi.
Ej heller vårda dess vers eller njuta av dess sköna refräng.
Lämnas den ändock i åtanke som en oförgätlig sommaräng