Långt där nere skummar vattnet.
Flickan tittar ner över brokanten.
Spottar föraktfullt ner i de mörka vågarna.
Det är en blåsig dag. \"Hoppas inte
att de kommer\", tänker hon. Så fel hon hade.

Hela gänget stod samlat. Tog tag i den
betydligt yngre flickan. Spottade, sparkade, slog.
Hon orkade inte mer. Hon gråter. Kallas fegis.
Som alltid.

Alla vet om det. Fröken, mamma, pappa o syrran.
Men ingen gör nåt. de har sina egna problem.
Mamma dricker, pappa tar droger, syrran är en hora.
Vilken familj hon hade. Stackars flicka.

Egentligen är hon vacker, men inte längre.
Det långa svarta håret i stripor, vit hy,
ihåliga mörka ögon. Flickan har inget
liv kvar.

Står där med kniven på bron. Hela gänget
står en bit bort. Ingen bryr sig, de har inte
sett. Hon ropar, de kollar, står stilla. En tår
rinner ner för hennes kind. \"Det är ert fel!\"
skriker hon.

Samtidigt som hon faller framåt kör hon
in kniven i strupen. Alla ser. Ingen skriker.
Ingen tyckte ändå om henne. Det var ju bara hon.