Stiger ut genom dörren innan mörkret vikt undan.
Ännu har inte ljuset tagit över, fötterna letar sig fram
Den lilla byvägen är inget plant promenadstråk
går lite snubbligt och vingligt det blir så när man inte
riktigt vet hur underlaget ser ut.
Mittremsan med gräs är fuktig av senaste dygnets dagg och regn
det nästan känns genom strumpor och skor
Större och mindre vattenpölar finns i groparna här och var
jag försöker navigera mellan dessa små lokala oceaner
Efter en stund har hjärnan vant sig vid att gå i mörker
och jag kan börja avnjuta istället för att stappla
Lyfter ansiktet och tar ett djupt andetag,
fyller lungorna med fräsch ny luft, som ger mig nytt liv
känner mig delaktig i något stort och mystiskt
dimmorna dansar runt mig i rytmiska virvlar, och bjuder upp mig
mina fötter nästan lyfter från det ojämna underlaget
I givakt längs vägen står de ståtliga träden och ser på,
kisar på oss, dimmorna och mig i mörkret
Framme vid hästhagen anar jag att lilla fölet står vid stängslet
och skulle nog gärna vilja komma över på fel sida
men mamma stoet håller säkert ett vakande öga där i skumrasket
I mörkret blir helt andra saker märkbara, alla stenar i gruset
är olika stora, inget men ser i dagsljus, men man känner det i mörker
Snart anas konturer av omvärlden, närområdet blir tydligt.
Jag lyfter locket till brevlådan tar upp min morgontidning
vänder åter hemåt, nu väntar en kopp kaffe tillsammans med
morgonens nyheter och ny information från omvärlden.