Vill gråta och säga förlåt, men det är inte alltid så lätt att att göra

då jag så desperat försöker behålla den lilla sargade stolthet jag inbillar mig att jag har.

Men jag borde väl inse att det redan är kört.

Förstört, och den enda jag kan skylla är mig själv. Mitt dumma jävla förbannade jag.

Men det som gör ondast är inte att jag förstör för mig själv, utan det jag

förstör hos dig.

Förstör för oss.

Förlåt