Vart tog alla orden vägen?
Så mycket jag önskar att jag kunde säga
Skrika ur mig

Vill så innerligt känna
Vad som helst
Gråta mig till sömns

Men det enda som finns inom mig
är något dött
Ett stilla mörker som sugits in i mig
och kvävt allt.

Kanske för alltid.

Om jag ändå fått spara ens en skärva
Bara en liten bit
Av det underbara som en gång funnits där.

Med en enda blick avslöjade du dig


Och jag visste


Det var för sent.