I lykta kammaren satt du stilla;
Din tanke var på ständig färd
Inom den vrå, du valt, den lilla,
I tankens vida, fria värld;
Och utanför dig gnydde tiden
Med sina lärors skilda låt
I eggande och heta striden -
Men gick likväl altjämt framåt.

Är spildt hvad tyst av dig blef givet?
Står nu med ens du utanför
Din kammardörr i luft från lifvet
Och rådlös blott på bullret hör?
Nej - när vid forskning klarhet drager
In i detaljens minsta vrå,
Det är som det fölle dager
Från tankens alla riken då;

Grön bärså

I grön bärså vi sitta
I tystnad nu tillsammans
Nyss glödde orden lifligt
Av gångna dagars gamman

Mång\' syn från ungdomstider
Oss blänkte fram i sinnet
Det lif, vi samfäldt lefvat,
Oss gladde än med minnet;

Dess friska färg ej tiden
Hos någon mäktat bleka,
Det än hos alla lefde
Med starka drag och veka;

Vi värmts i vårdagsstunder
Af samma solskensstrimmor,
Förrn lifvet själft på själen
Fått andas kalla dimmor

Och gammal vänskap kände
Sig frisk ännu i märgen
Fast skilda vägar vandrats
Och tankar skiftat färgen

Så sitta tyst vi samman
I sommartankar alla;
Och skära månestrålar
På vänlig villa falla.

Av: A U Bååth, en stor skald.