Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En fruktansvärd beskrivning av en händelse ... som mycket möjligt kan ske i dag....


Varför lämnar du mig...?!

Dina djup havsblåa ögon möter mina bruna djup

Åh, vad jag älskar dig

Din grova hand kravlar sig mödosamt in i min slanka hand

Åh, vad jag kommer att sakna dig

Dina tårar som gör att mina tårar skymmer min blick

Åh, vad du sårar mig

Dina läppar som viskar mot mina

Åh, faan vad jag älskar dig

\"Lyssna, förlåt mig och glöm mig inte\"

Hur skall jag kunna glömma dig?

Min älskade


Tyst gråter jag och sätter min sista kyss på dina läppar

som
kravlar som i mörker efter mina då kyssen slutar

Åh, varför måste du lämna mig?

Tårarna rinner och rinner, faller på min älskade

som jag alltid kommer att älska!

som drar sina sista andetag

med dina djup havsblå ögon på mig

Tårarna faller på dig, skall du inte läkas och vakna upp som det sker i sagorna?

I sagorna där ens älskade inte dör...

Jag vill bara DÖ!!


Jag vrålar, jag skriker ut min ilska och sorg

Ett skrik som alla fruktar att få skrika och får höra...

Varför lämnade du mig?! Jag som älskar dig så mycket så att mitt hjärta kommer att dö av sorg!
Jag hatar dig som lämnade mig!!


Tårarna rinner tyst nedför mina kinder, andas häftigt efter skriket

Lugnar ned mig

Nej

Det är inte dig jag hatar
Det är killarna som gjorde detta mot dig

Mot min älskade


De bruna djupen i mina ögon glimmar och strålar av sorg men mest av Hat

Hat till de killarna som gjorde detta

mot MIN älskade

En djup och oändlig hat och

Hämnd



En kille ligger på marken med sina djupt havsblå ögon öppna

Kommer aldrig att andas igen, aldrig höra sitt hjärta slå igen

En andra kille med bruna djup i ögonen gråter tyst med hatet strömmande från honom


En kärlek
som
blir till
Hat och Hämnd...




Fri vers av dikternas_miia
Läst 554 gånger
Publicerad 2006-11-21 15:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

dikternas_miia