Så lätt, så nätt…

Så lätt, så nätt…

Så lätt, så nätt…

”… Det som är typiskt för kvinnor som misshandlar sina män är att kvinnan har bestraffats fysiskt av sina föräldrar i tonåren, mamman har slagit pappan och att kvinnan är arbetare. När man tittar på orsakerna till att kvinnor misshandlar sina män verkar det sociala arvet vara huvudorsak…”

Så lätt, så nätt…

Så lätt, så nätt…

Så lätt, så nätt

HON bultar på dörren, skriker och bultar

Så lätt, så nätt
Att lura alla

HON skriker att han är värdelös och egoistisk

Att lura alla
Att det är fel person

HON skriker och hotar att ta fram yxan

Att det är fel person
Att det är HON som är offret

HON rycker i dörren och får nästan upp den

Att det är HON som är offret
Att det är HON som blir slagen och utnyttjad

Så lätt, så nätt

”… Män berättar oftast inte om när de blivit utsatta för misshandel av sina kvinnor, för att det finns en rädsla att bli anklagad för att ha startat misshandeln…”

Så lätt, så nätt

HON får upp dörren och står där

Så lätt, så nätt
Att utnyttja på flera sätt

HON rusar fram och sparkar bort stolen

Att utnyttja på flera sätt
Antingen sexuellt eller …

han faller ned på golvet, Hårt

Antingen sexuellt eller …
hans svaghet för det han bryr sig om

HON kastar sig över honom

hans svaghet för det han bryr sig om
Barnen …

HON klöser honom, klöser hans armar, ansikte, kropp, ögon…

HON hatar honom
han älskar HENNE

han håller endast armarna över sitt ansikte

han älskar HENNE
för mycket för att slå tillbaka på HENNE
för mycket för att anklaga HENNE
för mycket för att lämna HENNE…

han orkar inte

HON hatar honom
för hans kärlek
för hans ovilja att försvara sig
för … ingenting

HON slår och slår medan Deras sju åriga DOTTER står i dörren och ser, ser på

han vill endast veta att det finns något mera än hat, där bakom
bakom allt hat och slag

DOTTERN står där och ser medan Deras tio åriga sonen gråter, gråter för att detta måste ske

HON kan inte kontrollera sig, ilskan bubblar upp inom HENNE
så fort HON ser honom

Gråter för att hans far måste vara så tyst, så accepterande

han bara tar emot, han vill inte ha nåt mer bråk,
vill inte slå tillbaka

HON tystnar, ser ned på honom, viskar

”Ynkliga kräk”

Så lätt, så nätt

Så lätt, så nätt

”… Eftersom mansmisshandel inte är en allmänt accepterad företeelse och att det finns en misstro mot mäns problematik av detta slag, väljer männen att vara tysta och lägga skulden på sig själva...”

Så lätt, så nätt

Att krossa någonting

Så lätt, så nätt

Som ett hjärta

HON drar och river bort alla hans kläder

Så lätt, så nätt
Att krossa någon

han ryser till av kylan och skam, HON hånler

Att krossa någon
Någons hjärta, stolthet, värdighet, själ

HON reser sig upp, stirrar på honom

Så lätt, så nätt

Så klätt, så nätt

Så oklätt, så osött

HON stirrar på honom med avsmak, går ut i köket, förbi DOTTERN
som står i dörröppningen med en blodröd klubba i sin mun

DOTTERN har sett det så länge, så ofta
sonen minns en tid, en tid då fadern och modern var kära, då inga slag fanns
En tid DOTTERN inte minns, men som finnes kvar i sonen

HON rotar i lådor, letar efter något, tio årige sonen finnes där, ihopkrupen under bordet med armarna om benen, han ser, HON fräser

”Var faan la det där kräket det??”

Så lätt, så nätt

Så lätt, så nätt

”…I en familj förväntas det finnas kärlek och trygghet…”

Så lätt, så nätt

Så lätt, så nätt

Krossas en illusion, en familj

Så lätt, så nätt

han är svag men kryper mot bordet där TELEFONEN finnes

han inser det, HON rasar

han drar ner TELEFONEN från bordet, ned på golvet
DOTTERN ser och hör, sonen hör, HON hör

han vet inte, fingrarna lyder inte, munnen lyder inte, kroppen lyder inte
hans hjärta har inget att säga till om, hans hjärna bestämmer

han slår 112, rösten hörs och klingar tryggt i hans öron

”Larmcentralen, vad är det som har hänt?”

”…Så länge det allmänt förnekas att mansmisshandel existerar, kommer männen ha svårt att bli trodda, med en följd av att de undviker att tala om sina problem…”

Munnen öppnas

”Hjälp…”

”… Samtidigt är det genomgående så att männen dokumenterar för att kunna bevisa vad kvinnorna utsätter dem och därmed höja sin trovärdighet…”

HON hör, HON rasar och ryter, tar fram en stor kökskniv i rasandet
sonen gnyr

”Inte pappa…”

Så lätt, så nätt

”… Trots paren har gått isär behåller kvinnorna makten över männen genom att försvåra umgänget med barnen…”

Så lätt, så nätt

Larmoperatören hör och frågar

”Vad är det som har hänt? Vem är det?”

”…Män ser inte våld lika allvarligt och minskar betydelsen av våldshandlingen vare sig det är de själva som utövar den eller blir utsatta för den…”

DOTTERN ser och spärrar upp ögonen, drar sig bort från dörren för att inte stå i vägen

Så lätt, så nätt

Ändå så den lilla rörelsen, kan få en stor man på fall, ett litet svek

Så lätt, så nätt

han låter luren falla ur handen, ser HENNE där HON står i dörröppningen, med en kökskniv
kvider

”Älskling…”

Så lätt, så nätt

”… sjönk han mer och mer ihop på stolen. Detta gjorde att vi upplevde situationen som känslomässigt tung och att vi blir betrodda med något väldigt privat…”

Så lätt, så nätt

Att krossa en man

sonen hör allt, DOTTERN ser allt, sonen hör…

Så lätt, så nätt

Hör en gnyende röst bedja, hör en ilsken hatisk röst skrika och hota
Hör en kniv skrapa mot trä efter ha mött rött blodande kött
Hör ett skrik, ett fasanfullt skrik som kommer att väcka honom om nätterna i många, många, månader
Ett skrik som kom från ett par läppar som tillhörde den som var hans far…

Så lätt, så nätt

Krossas flera liv

sonen sitter under bordet, vaggande fram och tillbaka
Ögonen ihopknipna, armarna om benen som är uppdragna, skriket upprepas i hans öron

Skriket av hans far

fadern som ligger i sovrummet, blödande från bröstet som genomborras av en kökskniv

HON rusar ut ur rummet, rasande och tanklös
Drar med sig DOTTERN som finns där med en blodröd klubba i sin mun

HON har ingen tid att söka efter sonen, bryr sig inte heller
Lämnar honom där under bordet vaggande med faderns lik i sovrummet

sonen som nu blir han, sitter under bordet med blicken på kniven som i brådrasket lämnades på golvet i hallen, som om HON hade velat att han skulle ta den