som en fågel som kvittrande tog
med mina sorger till landet långt bort
Det blåste en ljum vind och

skillnaden mellan dig och herr perfekt den var hårfin
¨

Skratten ekade som skrik över staden
Vi skulle vara revolutionen
Vi skulle sparka dem oseriösa i skrevet
Vi skulle skjuta dem som sa att vi inte var något vidare till par.

i ett tyst löfte lovade vi heligt
att vila vår kärlek i våra trygga hjärtan
och måla den med leende penslar
till den vackraste tavlan vi sett


Vi skulle vara ömma och kärleksfulla
och tröttna fanns inte med i vår ordbok
men allt var bara en fasad från din sida

du behövde mig mer än du ville eller hur, älskade du?

värmen och kärleken skall du finna i den rättes händer
jag vill ursäkta för att jag aldrig kunde etsas in
eller rispas in i någon hjärtkant någonstans
jag vill inte ödsla tid på en romans som aldrig riktigt existerat

men likförbannat gör jag det ändå

Jag dör lite mer utan dig och lever lite mer i din famn

i dina ögon fanns sånt där stjärnstofft och
leendet rubbade min själ till obalans

att skratta sig hes kan göra mig lycklig för sekunden
men aldrig blir det ett substitut för oss två


någonslags grusad väg sparkar jag upp för
här yrar minnena i orkaner
och inte har jag orken att blunda
inte försvinner dom ändå
sanden i timglaset tog slut före vi hann spela
innan vi hann spela spelet på vårt vis

Det fanns tro i grunden för oss
att stadga sig emot
stjärnorna slutade glänsa och

förbluffad såg jag på när tusen bitar förlorade sin plats

himlen föll ner och kröp ner långt under jorden

Jag vill tro att det var något mer som spela in
för jag är en simpel drömmare
och jag vill vaska fram guld ur dina repliker

men förgäves stannar jag världen för dig

likt en fågel, kom du flyendes över vidderna
ett osynligt kraftfält av negativ energi
spreds ut med min utandning
du andades min luft i dina lungor

och bearbetade min sorg
och med din utandning kom ruset
kittlande spred det sig
över mina slitna läppar

och jag kände hur den smakade och den smakade kärlek

fåglen lämnade sitt bo för att vidga sina vyer
och plötsligt finner sig aldrig lugnet



och luften den smakar ingenting