Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bland alla tusen stjärnbilder, vad blir lilla jag då?

Jag går in till er varje natt,
Bara för att se att ni fortfarande
Finns kvar

Så att ni inte har rymt ifrån mig plötsligt en natt

Vill du veta en hemlighet?
Jag vaknar varje natt,
Klockan 03:47 exakt

Jag brukar aldrig vara rädd,
Det finns ingenting kvar
Att vara rädd för nu

Men jag tänker alltid på
Hur stort universum är då
Mitt i natten
Klockan 03:47 exakt

Och jag blir så väldigt liten då

För i hela universum,
Hur många jag får plats där?
För du vet om man kollar på himlen
Så finns det en miljard stjärnor

Och tänk då så liten jag blir
I ett universum
I en klocka utan tid

Så varje natt
Klockan 03:52 exakt
Måste jag gå 12 steg upp
För min trappa

Bara för att se
Att jag inte är själv
Bland alla månar
Och stjärnbilder
För jag känner mig
Så liten
Och
Så ensam




Fri vers av hymerito
Läst 498 gånger
Publicerad 2006-11-04 13:49



Bookmark and Share


    stellaa
håller helt med Lithia , på alla sätt och vis :)
så har egentligen inte så mycket mer och säga än att fy bövelen vad det känns igen i denna text! min kvällar i ett nötskal :)
2007-02-04

  Lithia
Så vacker!
Du har verkligen fångat den där känslan man kan ha, av att universum är så stort, och man själv är så liten...
Jag gillade hur du upprepade tiden 03:47...det höll ihop känslan på ett jättemysigt sätt
2006-11-05
  > Nästa text
< Föregående

hymerito