blek vid sidan av rymdens glimmande stjärnstoft
lyser den mörka vinternattens blåvita månljus

där går en väg
en gata

spunnen av svarta fyrkantiga gatstenar
endast kantrad av spröda översnöade grästrån
där soptunnans rutmönster gnistrar likt diamanter
och frostens iskristaller visar på vinternattens själ

där spelar en stilla melodi
med en trumma av tystnad

på vintergatans frusna gatstenspartier
vandrar skuggan fri från min kropp
och där rymden är som kallast
växer mitt hjärtas värme