Det högg mig, högg mig hårt. Rädslan av att kunna förlora dig.
Rädslan av att du skulle försvinna. Med frusen kropp låg jag och darrade, jag var rädd. Aldrig varit så rädd.
Du är mitt allt, hela mitt liv. Aldrig vill jag mista, aldrig vill jag förlora dig.
Att se dig i ögonen gjorde ont. Att få fram dom orden.
Du tog mig i min kalla hand, kysste mig ömt i pannan.
Tårarna strömmade ner för min sårbara kind.
Du ville att jag skulle säga, du ville att jag skulle berätta.
Orden kom med darrande röst. Du lyssnade du förtod.
Du förstod att jag ångrade mig, förtod att jag älskade dig, älskade dig mer än något annat.
Jag hade berättat, du hade lyssnat. Du kollade mig djupt in ögonen.
Du kysste mig, Du sa att du älskade mig.
Ett misstag, men aldrig mer. aldrig, aldrig, aldrig mer.