Tilldragandets kroppar flyter samma i en röra där inget är sig likt

förstår ingenting, inbillad att vi båda njöt

Men så rymde dessa kroppar sin långa väg hemifrån

kvar fanns två själar, okompetabla

ingen matchning alls

Vi svävade åt olika håll men ändå

kan inte glömma våra nätter tillsammans

trodde att vi båda njöt

men faktumet är nu blottat

Jag, var aldrig nöjd med att ha dig så långt ifrån mig

endast i sammansmältna tiotusentals sekunder kunde jag le

men de timmar är nu borta för alltid

och kvar finns jag

ensammare än någonsin