Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kanske

Kanske får jag vara med. Höra till. Finnas till.
Omfamnas av livet.
Jag vet inte. Jag kom just på det.
Att det skulle kunna vara så.

Det var länge sedan jag inte fick vara med och leka.
Det var länge sedan jag byggde muren,
som blev mitt eget fängelse.

Att överleva betyder inte att man lever.
Att alltid vara på sin vakt. Aldrig söka kontakt.
Aldrig visa sig svag. Inte blotta någon punkt.

Visst vet jag vägen, men jag vet inte om jag orkar gå tillbaka.
Till skolgården. Lyfta upp henne. Mina armar om livet.




Fri vers av Sara Boström
Läst 407 gånger
Publicerad 2004-12-13 12:08



Bookmark and Share


  Rachel Roth
stark dikt, berörande!
2004-12-13

  Mats L.
Känner igen det här
2004-12-13

  Linda86

2004-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Sara Boström
Sara Boström