Mörkret sprang bakut, ja, vem är skyldig säg?

Att vintern knäckte mig

Som grenar under vinden

Som flög in över linden

I trädsymfoni om dig

Mörkret sprang bakut, ja, vem är skyldig säg? 

Mörkret har min själ, och glädjen borta är

Trots att jag letat här än där

Hittar jag den ej nånstans

I isande älv jag hör en dans

Där Näcken den i famnen bär

Mörkret har min själ, trots att jag letat här än där

Mörkret har min själ, men snart är ljuset åter

För det är så glädje låter

När solen kysser den frusna jorden

När kind smekes av de vackra orden

Mörkret har min själ, men snart är ljuset åter!