det var när jag gick hem från dig
igårkväll som jag insåg att jag var påväg
att förlora mitt hjärta igen
för det är när solen går ner
som vi söker oss till varandra igen.
och när dimman når dina läppar
har du tända ljus i dina ögon

så att dina ögonfransar skuggar kinden.

för det är när stjärnorna utmanar dina ögon
då ni tävlar om vem som lyser starkast och
glittrar mest
vinner du.
alltid.

och himlen tycks vara likadan varje gång vi ses
alltid lika stjärnklar
alla glaskupor som håller eld där uppe håller
mer eld än någonsin under våra kvällar.

och när jag kommer hem,
tänder lampan i badrummet och inspekterar ditt verk,
mina sönderkyssta läppar och jag tänker
att du nog lagat ytterliggare ett hål i min själ inatt