Tårarna ekar när de når min hand

jag fångar den alldeles själv

ty ingen annan vill

Fallande genom luften

jag dämpar mitt fall

alldeles själv

när ingen annan vågar

Tankarna, orden strilar ut ur mina ögon

min mun, mina läppars röda

jag lyssnar alldeles själv

ty ingen annan orkar

eller bryr sig nog

Armarna om mig äro mina egna

ingen annan vågar

så jag får trösta mig själv

alldeles själv

så gott det går

men jag hatar det så mycket

att vara ensam

hela tiden