Hur ser det ut?
Mitt liv i andras händer
Hur länge har jag vetat
och väntat?


Skonar själen från att räkna tiden i dagar och veckor.
Två obarmhärtigt långa månader.
Väntan.
Sjukhusbesök.
Väntan.
Vet snart inte vilket som gör mig mest illa. Cancer eller läkarnas
totala kyla .
Systemets empatibefriade stålansikte.
På frågan om varför inget händer fick jag till svar att tio läkare deltagit i en konferans om mitt fall.
Skall jag bli imponerad?
Det vore kanske på tiden att herrar och damer experter professorer mm
inom sjukvården funderade lite helt privat så där, på hur dom själva skulle vilja att det skulle gå till om deras liv hamnade i andras händer.