Vänligheten tittade in
stod och lutade sig
mot dörrposten

den långa ljusa hästsvansen
och den spröda rösten
skapade ett vänligt väsen

i morse tog jag kaffekoppen
och gick ut i trädgården

hackspetten hör jag alltid först
sedan upptäcker jag den ena
fågeln efter den andra

jag låg i tankar
var med henne
i hennes trädgård

kände kaffearomen
som gör sig så bra ute
i friska luften


där gick jag och kände glädje
med naturen

glöm inte att ta den där medicinen
säger hon och pekar


lovar säger jag och vinkar


hon hinner inte mer än låsa in mig
förrän jag somnar

inte så långt från trädet där hackspetten sitter