En fårklipparvals eller ingenting alls.
Blod, svett och rop.
Glattnött trägolv som har oljats blankt av ullfett och slitna mockasiner.
Mot väggarna ekar förvirrade bräk som blandas med surret från maskinerna och klipparnas förbannande eller lugnande röster.
Över alltsammans en doft av något tidlöst.
Mättad djurlukt och mänsklig svett och något som man bara kan förnimma.. Ogripbart.

Duns - Djuret fälls i golvet och mockasinerna hasar runt, runt.
Maskinerna sjunger rytmiskt och snabbt, ullen faller snällt åt sidan.
Djur – människa… I denna dynamiska dans.

Duns - Ryggen värker och ullfettet har gnuggats in överallt.
Mellan mina knän håller jag djuret som värmer, lever, kämpar.
Gungar rytmiskt till ohörbar musik.

Det är så vackert med de sårbara, nyklippta lammen.
I en nyss uppochnervänd värld finner de plötsligt den absoluta lyckan i åsynen av en annan renrakad artfrände och skuttar glatt och sorglöst rakt in i glömskan.
Vi är som får på alla sätt utom de fördelaktiga.
Något av det vackraste jag sett:
En underskön dalgång fylld med 700 vita, nyklippta lamm.
I mitten ett svart, ett enda.
Ovetandes.