Här finner du inga - författardrömmar. Endast en slamsa av ett porträtt, ett urholkat as väntar den som stör min dvala. Jag har sovit i tusen år, har en krona av tönen inborrad i min hud, förpestar min skalp som lusar och färgar mitt blodröda hår becksvart. Jag brukade vara oskyldigt vit, jag brukade vara mjuk i min kropp, smidig som en förädlad honkatt. Jag brukade vara vit, vit som mjölk. Men min blekhet har bytat sin klädnad. Jag är lik min lieman. Stör mig inte, jag sover.