magen dras samman i kräkreflexer
och mina ord kastas ut

landar med ett plask
i toalettstolens citrondoftande vatten

när jag knakande vrider mitt huvud runt runt
ramlar dina elaka ord ur mina öron
ser dem studsa mot kakelgolvet
för att landa vid duschbrunnen

sträcker upp min hand och vrider på vattnet
spolar dig ut ur min lägenhet
bort från mitt liv

ställer mig på darrande ben
tittar snett på mitt bleka ansiktes spegelbild
innan tvål vatten
och en persikodoftande handuk renar mig

tandborstens fluorindränkta sönderborstade strån
tar bort det sista resterna av vår diskussion

nästan

innan jag släcker lampan
spolar jag bort min monolog