Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skrev för något år sen, handlar om... någon slags tanke.


Jag vill bara springa,

Jag vill bara springa, springa tills allt detta tar slut. Tills jag glömmer allt och inte vet vem jag är mer. Vet jag vem jag är nu? Jag vill glömma mitt liv. Bara glömma allt! Vad lätt allt skulle bli om jag bara slapp tänka för en sekund, vilken lättnad.

Jag vill bara flyga, flyga tills allt detta tar slut, tills jag glömmer alla problem, all ångest. Hela livet är fyllt av ångest, vad ska jag göra med livet? vad vill JAG?

Jag vill bara fly, fly tills allt detta tar slut. Fly från verkligheten en stund och inte tänka alls, inte på någon annan. Jag är dum. Kan inte bara tänka rätt, måste tänka på alla konsekvenser, alla som bli lessna. Anpassa mig efter alla, utom mig själv. Vill att alla andra ska vara glada, men jag då?

Jag vill bara sjunka, sjunka genom jorden och vara borta tills allt detta tagit slut och se vad som finns där, helvetet? Är det där jag borde vara? Bryr jag mig egentligen bara om mig själv?. Vilka kan man lita på? Kan jag lita på mig själv? Ljuger jag för mig själv? för alla andra?

Jag vill bara gömma mig, gömma mig tills allt detta tar slut. Kan inte alla sluta bry sig? Kan inte allt upphöra att existera? Allt och alla bara försvinna. Nej, jag kommer fortsätta i detta livet, i denna kropp, med denna själ. Tänker för mycket på allt. Borde sluta. Men det går inte. Kan inte sluta.

Jag vill bara springa, springa tills allt detta tar slut. Tills jag glömmer allt, och inte vet vem jag är mer.




Fri vers av Jennie1127
Läst 274 gånger
Publicerad 2006-11-20 10:39



Bookmark and Share


  Annika Gustafsson
en uppmuntran är att lyssna på dig själv, meditera det finns tid att begrunda. Jag har kännt samma som du, Vi är aldrig så ensamma som vi tror. Kram
2006-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Jennie1127