I mitt hjärta lever det ett barn
I mitt blod flyter hennes eget
När jag sitter ensam och gråter
fyller hon upp hela min själ
När jag skrattar kittlar hon mitt inre
som små fjärilar känns det inom mig då
I nattens mörker sitter hon skräcklaget i sitt hörn
och kramar mitt hjärta i sin famn
När alla ser finns hon inte mer
men kommer fram av tystnad och ensamhet
När ljuset släckts och skuggorna lämnats kvar
är det ingen som vet hur ensam hon var
När hon dör och lämnar min själ
blir jag kallad vuxen och det vet jag så väl
Det vill jag inte tänka på än
då kan jag ju aldrig bli ett obekymrat barn igen