Dikten

Alla gråter någon gång
Varje dag fylls det tomma inom oss
med känslotårar och alla spärrar öppnas
med ett enda klickande ljud
får vi vara oss själv och ingen annan

Alla sömnlösa nätter
då fantasierna håller mig vaken
Uppfyller hela min själ
med den känslan att få men ändå att mista
Då bara verkligheten kan ge mig det jag behöver
i kampen om att tvingas vara någonting annat

Alla dagar då tiden verkar stå stilla
då ensamheten står likt en mörk skugga bakom dig och skrattar åt din förlust
Du kan springa din väg
det spelar ingen roll
Ensamheten är din förlust och dina långsamma timmar

Alla har en nära vän som man kan hålla vid armen
Död som levande finns de i hjärtat och hjälper till att bulta med våra minnen från förr
Då man tyckte att livet såg så mycket ljusare ut
Det mörka gömmer vi bland skuggorna och glömskan så att det kanske ska försvinna tillslut

(Vi gör allt för att hålla oss vid liv, men vi kan inte fly från verkligheten)