Il bourdonne
où le mur blanc
a un reùnion
avec de l\'autre mur blanc,
Quand il commence
je me cache
parmi il qui froisse.
Tu te laves
tout la jour,
semaine et mois
disparu
et j\'aspire
par un épingle à cheveux;
Car ma voisine pleut souvenirs
au fur et à mesure
le garcon, deux ans,
dans sa brassée
prend du dernièr souffle.
Mais il est t\'indifférent
parce-que tu as
une billet de seconde classe
tu continué a promener nu-pieds
tes dix minutes,
pour chanter
chaque jour
où il est la prière
à cinq heures et demi
--------------------------------------
Det surrar
när den vita väggen
har en sammankomst
med den andra vita väggen,
När det börjar
gömmer jag mig
bland det som prasslar.
Du tvättar dig
hela dagen,
veckan och månaden
försvinner
och jag andas in
genom en hårnål;
Ty min granne gråter minnen
allteftersom
pojken, två år,
i hennes famn
tar de sista andetagen.
Men det är dig likgiltigt
för du har
en andraklass biljett
Du fortsätter att promenera barfota
dina tio minuter,
för att sjunga
varje dag
när det är bönestund
klockan halv sex