Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
sen händer inte så mycket mer nej


exakt tio år på sig sen faller väggarna in sen störtar astronauterna ner & börjar göra cigarettrekla






jag hinner upp bussen
när den stannar för
övergångsstället
men när jag hinner upp bussen
gasar den & bussen
den är full av barn som
lipar åt mig dom kastar
resterna av sin lunch på mig
som dom haft i små plastpåsar
dom äldre barnen kastar fimpar
dom vuxna kastar fula
blickar, busschauffören skrattar
kliar sig i skrevet & skruvar upp
volymen &
nynnar med i oops I did it again, jag gjorde
det igen jag gjorde det svänger
ut höger
& svänger vänster i nästa korsning
& åker hem efter jobbet han ställer sig
i sovrummet & skruvar ur ögonen
lägger dom i två kartonger för
glödlampor
sen väntar han in familjen

skolmatsalen är full
till taket
av barn & skolfröknarna går
runt & delar ut brödsmulor
små äpplen &
små träspatlar barnen
kan sticka i halsen senare

& jag sväljer ner min tunga
sätter mig på händerna &
blir aldrig riktigt förlåten

om du står i mitten
av ett rum & inte
vet hur långt
det är till väggarna
om du står i mitten av en
fest & inte hittar
till stereon du kanske
ska stå där & hänga &
vrida upp volymen så att
dom andra inte hör dig
längre, man kan göra som
astronauterna man
kan kasta ett föremål &
räkna sekunderna tills
väggarna faller in, en penna
en blick ett trasigt hjärta
& ah det är en sån klyscha
& jag blir aldrig riktigt
förlåten

i rymden bor astronauter i
mina armar bor myrornas krig
i skolor bor barnen
& dom borde vi ta hand om
dom borde få munnar
& röda läppstift dom borde
få färre linjaler längre armar
större frisyrer & randiga skärp
skivsamlingar

i rymden bor astronauter &
hos mig bor
två flaskor vitt en
fem meter gardiner &
ett hårt liv

du kanske skulle
ta ditt liv
med mer än en nypa salt
ett helt upptorkat innanhav
som du kan gröpa ur
& lägga i ett apelsinskal &
jag vet inte om jag drömmer
om dig,
jag vet inte om jag drömmer
om riktiga människor alla
kanske är suddiga
i ansiktena alla
kanske har nått
hårt precis bakom näsbenet
som blöder mycket
om näsan slås upp kanske
är det svart kanske
skakar det
av rädsla kanske
gillar det att gå runt
i volanger & klackar
alla kanske har nått hårt svart
alla kanske får
en kanyl & knark eller en låda whiskey
& exakt tio år
på sig






Fri vers av Fred Söderblom
Läst 1644 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2006-11-23 15:38



Bookmark and Share


  Cicki
Oj. Konstig, annorlunda. Men gillar den skarpt. Bra skrivet!
2007-10-29

  cohen
verkligen verkligen du vet. verkligen verkligen jävligt bra, allt.
2007-05-11

  waileth
Vilket flyt! jag kunde läsa snabbt och se bilder snabbt bläddras framför mina ögon, jag gillar! Läser du din poesi högt?
2007-01-31

  Axelandra
Det här är nog den sortens dikter som gör sig bäst på scen, jag blir bara trött när jag försöker att läsa vad det står och jag förstår inte grejen med att skriva i det formatet..

I övrigt så känns den lite Charlie Glimmer...
2006-12-16

  Tove Meyer VIP
jag alskar det har. nutidspoesi, fragmentariskt, skarpt, blodigt och underbart. det kliar lite overallt nar man laser detta, det gor mig smatt illamaende och undrar egentligen lite over vafan det ar vi sysslar med. det ar sjukt pessimistiskt skrivet men fullkomligt klockrent.

du anvander spraket pa ett satt som ingen annan och hittar sa smarta liknelser och losningar.

"du kanske skulle
ta ditt liv
med mer än en nypa salt
ett helt upptorkat innanhav
som du kan gröpa ur..."

jaa du fred. keep on.


//tove
2006-11-25
  > Nästa text
< Föregående

Fred Söderblom
Fred Söderblom