Rummet med fördragna skynken speglar
hemlighet
någon där bakom eller är det en fantasi
alltid grå skynken
grå intensägande med oro inuti
inte röda eller gula som solen och kärlek
grå regnmoln som är på väg att släppa tårar
å längtansulla röda du
kom
kom nu
två stolar och ett bord
två människor, korsade ben
katastrofen är en slöja över dolt rum
sorg blandad med trötthet
den andra bara är
gäspning från smala torra läppar
skarp igenomträngande blick
berätta nu
nu
flyger genom mörk luft
suckar i ett fötätnat dolt rum
berätta
ljuder som en smärtande blixt
rakt in i ett blödande hjärta
dolda tankar
i dolt förtätnat grått rum
hur då
nej, nej
solen skiner därute men inte här
nej inte nu
en timma i ett helt liv
dröm, dröm
tjärnen blänker blankt
isen har lagt sig som en skör hinna
fotsteg skär igenom i en vak
bladen
gulnade högar på bar mark
moln
kolsvarta i tung sky
myror sover nu
sin arbetssömn
sov kära du sov
sov
i rummet en stol
hård som sten
tillgjordhet och fundersamhet
skall man
en flygande tanke störs upp
minnen
som skummande rasande vågor
liv som är
drunkna i en kolsvart ormars brunn
nej, nej
andas syre som sipprar långsamt in
ja,ja
fortsätt resan som på nåder ger andrum
utan luft
ingen sol
glömda kyssar
minnen om svunna lyckliga dagar
men i alla fall
Copyright-2006- Nomi Nyström