Jag är en enkel vandringsman
som går på vägen fram.
Mitt liv är fyllt av vemod
och i min ränsel bär jag skam.

På grusad väg går stegen
mina skor dom slitna är.
Förbi blommor ,skog och åkerteg
mina trötta ben mig bär.

En dröm jag har inom mig
att vägen snart tar slut.
Och framme vid vår pärleport
hos Gud jag andas ut.

En väldig port mot ljuset
där Änglar står på vakt.
och inom mig känns ruset
av denna himlens prakt.

Min vandring genom livet
är slut jag nått mitt mål.
Min ränsel har jag tappat
och mina skor har inga hål.

Min fader tar emot mig
i härlig glans han står.
Välkommen gamle vandringsman
vid min sida nu du går.

Och vägen bort från livet
är icke täckt av grus.
Där vandrar man mot ljuset
i vacker Ängels skrud

Lejon-2003