Ett år har gått sen vi möttes
min älskade fästmö och jag.
Vi har haft små gräl och små duster
men nu känner vi att det går bra.

Jag har en kvinna så älskvärd
och hon får en man som vill väl.
Tillsammans vi klarar det mesta
för i konsten har båda sin själ.

Min gumma ser allting så vackert
i naturen och löven på gren.
En sten, en stubbe ,en kotte,
lite mossa i ljusstakens sken.

Och jag går och täljer på grenar
som blir skedar och knivar till smör.
Ibland kan det bli några gubbar
eller rådjur på smäckrare ben.

Och på ett ställe har vi vår frihet
ett torp i den mörkaste skog.
Det är litet rött och behagligt
Och där trivs båda och kärleken gror.