passionerade ögon

mörka ögon

brunnar där stjärnljuset drunknat

andetagen är heta mot min kalla kind

trottoaren beströdd med skärvor av glas

som skurit in i mitt hjärta

skönhet skör som mitt psyke

ett felsteg och allt upplöses i nordanvindens gap

världen böljar surrealistisk runt oss

omfamningen dras ut genom seklen

och jag förstår att tiden är relativ

knopparna på lövträden vissnar

faller till marken samtidigt som den första snön

du håller mig tillbaka

den frusna perrongen ekar öde

och det jag nyss kände under mina händer

var bara ett minne från igår