Lisa är sexton och skär sig i armarna
Hon ser konstiga bilder i mörkret på natten
Hon äter och kräks så det värker i tarmarna
Hon ser båtar som seglar på mörknande vatten

Lisa är sexton och saknar sin mamma
Hon vet inte varför hon kom hit till norden
Man har lärt henne tala nästan utan att stamma
Och i skolan så stavas och stuvas med orden

Men Lisa är sexton och funderar på pappa
Hon funderar på bröder och systrar och vänner
Hon tänker på ett hemland hon tvingats att tappa
Och ibland så är rakbladet allt som hon känner

Lisa är sexton och skär sig i skinnet
Och blodet som rinner befrielse ger
I ett uppkopplat samhälle håll klart i minnet
Att trygghet är inget man kan tanka ner


Ola han hatar han drömmer om Satan
Hans tankar de kretsar kring ondska och skada
Hans mamma försvann i en snöstorm på gatan
Hon dog där hon stod i prylar från Prada

Ola han tänder upp eldar i vrede
Dessa lågor av avsky skall rena hans sinne
En lekstuga brann i ett rus till den lede
En kyrka en skola hans ångest ett minne

Ola har flyttat hans pappa han jobbar
Hans pappa har vänner och pengar och pigor
Det är mäktiga ledare vårdslösa snobbar
De spelar i toppen på den högsta av ligor

Men Ola han blänger i natten på lågan
Som flämtar i mörkret och lindringen ger
Och på nätet vet alla att svaret på frågan
Är att kärlek är inget man kan tanka ner


Ola han brinner och hatet det glöder
Och svastikan blänker på fanan på väggen
Och Lisa hon vinkar med armar som blöder
Terapeuterna kliar sig långsamt i skäggen

Där otro och ångest river och krafsar
Droppar en draktand av svavel och etter
Och tomhetens vargar ylar och nafsar
Och jagar i gryningen godhetens getter

Depressiva domptörer dompterar och driver
Sina ynkliga maskar mot ringar av koppar
Och vämjelsens hydra med klorna hon river
Ett varande sår i oskuldens kroppar

För hur du än ser det och vad du än tycker
Så blir dessa offer alltjämt allt fler
Och trots cybervärldens heta små nycker
Så är lycka inte något man kan tanka ner