vi som inte kan skriva en text
utan ordet jag
vi som fortsätter att tugga
fastän nageln är uppäten
vi som stannar uppe till hundtimmen
med flit
för att skapa grå skuggor
under rödsprängda ögon
blodkärl som spruckit
av sprit
rök
och ren vilja

vi som stirrar med förakt i spegeln
och har huvudena så långt upp i våra egna arslen
att det är tveksamt
om de någonsin hittar ut

vi som ger ordet navelludd en ny
innebörd
vi som orerar över själens hunger
och har kylen fylld av brieost och pesto

vi som suger pisskukar och sväljer sperma
för att ha något att våndas över
vi som stannar i ett ögonblick
bara för att känna efter
hur jävla jäveljävligt det känns

vi som längtar hem till tangentbordet
och halvdyra röda viner vars druvsort vi inte känner till
för att dela vår ångest med världen
för att förpesta en annan verklighet
en annan skärm

för att känna tvåsamhet
i ensamhet
lyckan av
att bli läst, sedd, hörd, känd
men ändå låtsas
som att vi inte
give a fuck

vi som uppdaterar
och uppdaterar
som om hela livet gick på repeat
som om våra färdigblödda alster
kan säga något nytt
trots att allt är förbrukat

jag säger, vi är
förbrukade,
vi är
förlorare, och vi
älskar det