vi som aldrig tar ut
en seger i förskott
men målar
Fan på väggen

innan hans svans har
börjat vifta

vi som säger oss leka
med elden
trots att glöden
för länge sedan falnat

vi som stoltserar
med sammetsklädda ord
runt känslor
lika unkna som mögelhärjade
garderober,

garderober vars hörn
vi tar i besittning

darrar
darrar och jag säger;

Uppställning, Bröder!
Fosterställning, Systrar!

det är strax efter midnatt
och fullmånen dog
igår, men vi

skrattar hyenors skratt
dansar häxors dans

i pyjamaskläder
med Snobben-tryck och jag säger;

Tryck in, Bröder!
Tryck av, Systrar!

än finns tid för
katastrofer och
tsunamis
för rasande torn och
hängning i Live-TV

döden är mer levande
än vad vi någonsin kommer
att bli och från vårt

första
andetag

var vi förtappade änglar

darrar
darrar

vi blir aldrig så rädda
som när
dörren öppnas och jag säger;

Öppna strupen, Bröder!
Öppna hjärtat, Systrar!

den galla jag er skall
bjuda
är bittrare än
vad era ord
någonsin kan

åstadkomma och det är väl det
som är skräcken

det är väl det

för oss

mjukbyxedemoner

våra lemmar snärjda
som ormar
i det trånga utrymme vi kallar

ord




(vi blir aldrig fria)