jag håller av dom allihop
var och en

kramar dom
lyssnar på dom

deras skrynkliga händer och
rynkorna i deras ansikte
berättar om långt liv

dom har lärt mig se bakom skalen
där jag aldrig letat

javisst håller jag av dom allihop

men den mannen
berörde mig mer än någon annan

låt mig berätta

från köpenhamns gator som yngling
till göteborgs hamn
kom han

efter fyrtio år på Göta verket
med förtidspension
och Kol
var det mannan som jag träffade

kanske var det danskan som charmade mig
kanske var det arrogansen
kanske var det hans ensamma fria liv som fascinerade mig

han kom att bli min vän
den äldste vän jag någonsin haft
men trots hans 80 år såg jag honom aldrig som gammal
utan som den han ville bli sedd som

jag ifrågasatte eller missunnade honom aldrig hans laster
och kanske därför kunde han respektera mig
jag sa aldrig något om de gömda spritflaskorna
under sängen
eller vindunkarna bakom soffan

och
vi skapade minnen
jazzhuset
slottsskogen
munspelslektionerna
musiken


sen gick hela sommaren utan att jag såg honom
jag ringde och han bjöd med mig till trädgårdsföreningen
på blues festival men den gången fick jag förhinder
sen vågade jag inte ringa på länge
rädd för hans besvikelse
rädd för att nummret skulle upphört

men så en blåsig dag
kom han gående med sin basker på och käppen i hand
på väg till stan såklart
han hade vart inlagd, nära att stryka med den gången också

jag såg på honom
och han såg att jag visste

de gula ögonvitorna
hur han hostade blod

vårat sista möte blev aldrig av

han hade fått mig att lova tio gånger om
att komma nästa dag
köpte med mig pizza som bestämt
och munspelet i fickan

varför öppnade du inte dörren Egon
varför öppnade du inte

förlåt
förlåt

jag hann aldrig säga
att jag uppskattade alla stunder jag delade med honom
hann aldrig säga tack
för att han fanns


fortsätt som tidigare Egon
ditt vin
din musik
utan smärta utan sorger