Ruttnade blommor

ruttnar ruttnande

där mellan den döde

och hans sten

en sten underlig

med mannens namn skrivit på

vidsträckt ut över världens slätter

och jag tänker på dig

Kyrklockor klingar

i morgonens tidiga timmas tystnad

och jag ler när jag lägger ännu en ros

till ruttnad där hos dig

Av samma sort är ni ju nu

båda av jord och himmel

jag ler

och de kramas

tyst uti graven

så som vi aldrig gjorde