Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Djävulen sitter och äter upp ditt liv

Att känna tyngden i bröstet. 
Som en kniv som skär flera hål i det dem kallar för ditt hjärta.
Att känna hatet som är för mörkt för att ljusna. Att känna smärtan.
Att kunna lida.
Djävulen sitter på resturangen utanför ditt fönster.
Han äter upp ditt hjärta, bit för bit.
" Det var inte lätt, det var så hårt och bränt"
Du tar aldrig tillbaka det.
Finns inget att ta emot.

"Varsogod, ta det, ta mitt liv, som inte har något hopp kvar. Varsogod"




Fri vers av Ida2
Läst 275 gånger
Publicerad 2006-12-05 15:47



Bookmark and Share


    Bostik
Du har verkligen lyckats beskriva självföraktet på ett häftigt sätt - inte ens djävulen tyckte om diktjagets hjärta "det var så hårt och bränt" är en sjukt häftigt versrad! Hjärtat här är hårdare och mer bränt än själva djävulen/helvetet. Du rör dig i såna bilder väldigt lätt, och skapar tankar som sitter kvar en bra stund efter man har läst texten.
Mycket, mycket bra!
2006-12-06
  > Nästa text
< Föregående

Ida2
Ida2