Under gatorna finns tunnlar utan slut. Jag tänker hitta dom och aldrig komma ut.
När du kommer hitta mig så är jag inte densamma.
Jag har ändrats med földer som du inte gillar.
Ingen saknar mig när jag dör, ingen ska sakna det jag gjorde.
Den som tror att hemma det är där man bor har aldrig varit hos mig
Skräp överallt. Kläder ligger som mattgolv. Afisher istället för tapeter.
Snart hoppas jag att allt är över eftersom.
Jag har väntat på bussen, väntat på helgen, väntat på livet, det har jag gjort i 12 år.
Hoppar på bussen. Stirrande ögon.
Fortsätt kör, det gör ingenting om vi dör jag levde ändå bara en sekund.
Jag som trodde att du gav mig hopp.