Tafsande händer på kvinnokropp
Berusad man som tänker med snopp

Sönderslitna kläder och trasad hud
Kvinna kämpar emot, hon ber till gud

Men ingen hör kvinnans själsliga skri
Berusad man spottar på henne, tvi tvi

Han våldtar henne tills han är nöjd
Kvinna ligger på golvet, ej rak men böjd

Böjd utav ilska, sorg och smärta
Söndertrasad själ och brustet hjärta

Salta tårar nerför röda kinder
Kvinnans NEJ var inget hinder

Inget hinder för mannen med lustens begär
Det skedde nu, just nu och här

Hon reser sig upp med skamsen blick
Tänker det var mitt fel, att det gick som det gick

Men sanningen känner vi ju alla till
Kvinnan sa nej, inte jag vill, jag vill

Det är mannens, inte kvinnans fel
Men det är kvinnan som aldrig kan bli hel

Denna händelse kan hon aldrig bli kvitt
Det finns där, på papper, i svart och vitt

© Michael Hoffman 2004