Smalspårigt tåg
på räls av järn
sträcker sig som en våg
närmar sig en tjärn.

Malet mjöl i påse
måste vi detta åse?

Vagnar slingrar
rälsar dunkar
ska vi sova
drömma eller spå?

Kaffesumpen töms
spådomen glöms
maten kallnar
plasten smälter
tåget välter
vajrar gungar
elens kungar
makt o slakt.

Rusar grönt förbi?
Kon har trillat i. Var? Hur?
Bonden rusar.
Tåget rusar allt snabbare.

Katamaranen, den kluvna
i fjärden skymtas
snabbt förbi igen.

En färdkamrat, Hurra!
Jaså inte det
DN tog över
Jaha då fortsätter jag ensam - igen

Rusar grönt förbi?
Eller var det blått?
Himmel eller jord?
Hav eller eld?
eller
Hav och eld!

Undrar hur det gick för kon?

Duns vid varje skarv,
en entonig sång av tystnad sprider sig i kupén.
DN-isten hör den inte.
Hans händer luktar tidningssvärta
stirrar envist ner i tidningen
hör inte mig, vill inte höra
skit samma
Det gröna och blåa utanför fönstret är aldeles för mäktigt
för att bry sig.

Kan man se eld vid maximalt ljus?
Eller är det maximala ljuset eld?

Springa gatlopp i en tom stad
de har flytt
vart och varför vet jag inte
de finns ingenstans
jag har letat länge
gatlopp, ljus
maximala eldsken på bergets topp gav mig ingenting
men en man försjunken i DN
gav mig det blåa och det gröna utanför fönstret.

En förnimmelse av något förgånget
Tåget rusar ännu fram på rälsen
opåverkat och ostört.