En gång för länge länge sen
gick en liten flicka runt i hagen
och lekte på blodigt allvar
leksakerna var inga dyrköpta prylar
utan stickor, kottar och stenar
komockorna ångade dallrande på marken
hon skrattade åt hästen som pruttade i varje steg
För länge länge sen lärde hon sig mjölka
lyckan var stor då kossan lät droppe efter droppe
falla ned i krukan, varm, fet god mjölk
hon bakade sandkakor, och bjöd mamma
som inte hade tid att leka,
till tröst reste hon stegen mot den stora ardennern
som snällt stod stilla och lät henne klättra
nästan hela vägen upp på hans rygg
men det tog väl för lång tid för hans tålamod
för när hon var nästan uppe på hästryggen
gick hästen iväg och flickan for i marken
Leken med grannpojken som var hennes make
var den allvarligaste av alla lekar,
hon fejade i hemmet uppe på höskullen
när han gått till sitt arbete.
Hon gick och handlade, en stor fin stek till middag
misstänkt lika en stor sten, hur hon kunde
få den mör var en gåta, men maken tyckte
den var så god så god.
Så var det dags att natta barnen, på
med cellstoff och pyjamas.
aftonbön och godnatt
För länge sedan en liten flicka
grundlade sitt liv med leken, hon fanns
redan då till för andra, redan då var
det andra som gick i första hand
men idag har hon lärt sig något
idag kan hon säga: NEJ be någon annan
för jag har inte tid!!
Hon kan till och med säga att hon struntar i hästen
hon ville ändå inte rida, bara testa om hästen skulle
gå på det!!