hade aldrig sett han
förr när han ringde på
dörren han sa att han
var granne, och att
Micke, polarn jag
hyrde av, bruka låna
han en hundring
för han lira nämligen
på hästar, satte
sina vad hos tobakisten
ner på hörnet



och han såg rätt så
sliten ut, på det där
halvdeppiga sättet
hade utnött
manchester och
rynkor av ett slag
man får när inte har
levt, han upprepade
att han skulle
ha en hundring för
oddsen var goda och
han betalde alltid
tillbaks, la pengarna
i Mickes brevlåda vid
löning



själv sa jag att Micke, han
var hundringarnas man
han, men att jag,
jag var en annan
då stampade han tre
gånger i farstun och ögonen
var så där bedjande,
anklagande, så det var bara
att pynta och överta
Mickes rutin, att lämna
ut hundringar och få tillbaks
den 26:e



annars låg Micke lägenhet
I Kransen hade justa
funkisskåp och spröjsade
fönster, bra förvaring
och vattensäng, men så en
dag när han kom såg jag
botten i pluskan hade ingen
hundring utan bara sextio
han sa det var okey han
kunde ta trettio



sen levde han upp och
bjöd mig på fest sa
det blir Micke och du
så Perre, tobakisten
och kanske brorsan om
han kan, han spelar
gitarr har släppt en
singel vart på MTV, fast
det var 83



tja vad ska man
säga festen blev inställd
och själv lämna jag
Kransen den sista
i månaden november
och har inte sett
han sen